Maträtter från förr

Maträtterna förr i tiden var inte att stapla på höjden på tallriken och ringla en par matskedar sås runt om, som TV kockarna gör. Nej det var rejäla portioner för man skulle stoppa för hårda dagsverken. Jag tänker försöka att presentera några rätter som min mormor och mamma gjorde.

Du som läser och vet flera rätter, hör av dig i Gästboken eller på e.martenzon@spray.se.
 Längre ner kommer en del rätter från forna tiders julbord! Nu är julen slut och nu kommer andra "gamla maträtter", allt eftersom min tid tillåter. Bläddra längst ner på sidan!
Den första rätten jag tänker på är: Buding eller Bonnköttbullar, recept nedan.


Bonnköttbullar , 6 port
600 gram älgfärs
3/4 dl vetemjöl
1dl mjölk
1 ganska stor lök, hackad
salt nymalen krydd- och vitpeppar, snåla inte på kryddorna

Kokas i vatten, salt vitpeppar och kryddpeppar.

Blanda allt samman, men arbeta inte färsen för mycket.
När den är klar så strö över vetemjöl, som du sedan rullar ganska
stora köttbullar i. Lägg ner dem i det kokande vattnet eftersom.
Kokas ca 20 min.
Färsen ska vara ganska fast i konsistensen och rejält kryddad, även vattnet.
Gör ett prov och koka, ev kan du behöva krydda mera.
Äts med kokt potatis och grovt rivna mörötter. Potatisen ska mosas i spadet.

Som du ser så använder jag älgfärs, men min mor och mormor blandade även i lite fläskfärs.


Den här rätten är verkligen ingen julmat, men däremot en rätt som de ofta gjorde i fäboden, enligt min mamma. De gjorde den även hemma så klart, så här gör man:

Klimpvälling för 3-4 persone
r

1 liter standardmjölk
1 klick smör
salt och socker
Klimp:
4 msk mjölk ca
4 msk vetemjöl
1 ägg
salt och lite socker

Koka upp mjölken sedan du rört ihop klimpsmeten. Sedan rör du ner små klickar av den i den kokande mjölken. Smeten ska vara ganska tunn för att det ska bli både avrett och små klimpar i vällingen. Det är viktigt att du avsmakar för att få rätt smak, sätt gärna till en liten klick smör sedan det hela är klart.

Det här åt man ibland i stället för kvällsgröt, men smörgås till. Ibland gör jag den själv och tycker att det är både gott samtidigt som det för mig är nostalgi.


Här kommer några rätter som man serverade på sina julbord förr men även i dag, eftersom julen är en helg där många håller på traditionerna. Den första, "Sötost", den gör jag varje jul. Inte alla gillar den men det struntar jag i, eftersom det hör till traditionen och är mycket gott!
Så här gör jag:

Sötost

5 liter standard mjölk
1 1/2 msk ostlöpe
3 msk sirap
2 bitar kanel
2dl grädde (behövs inte om man hade tillgång till hemmjölk, opastöriserad)
Ev 2 ägg röres i.
Ljumma mjölken och häll i de uppvispade äggen och ostlöpet. Låt stå en halv timme. Skär den nu stelnade mjölken i rutor, ej för små, och stoppa ner kanelen. Ställ kastrullen på spisen, lite värme , 2:an eller 3:an på plattan. Koka ostmassan försiktigt i 2 timmar eller tills den är ljust brunaktig. När en halvtimme återstår, häller man i sirapen. Koka detta ca en halvtimme till. Ställ det hela att kallna. Ös sedan upp, men ta med lite vassla, annars blir den torr. Serveras med vispad grädde och hjortronsylt. Gott!


Nu ska du få reseptet på en maträtt som severades på juldagsmorgonen till frukost, på Näset hos min mormor, men även i andra gårdar på den tiden.

Blodpannkaka

Man gjorde en pannkakssmet där den viktigaste ingrediensen var nötblod. Sedan skars fårtalg i tärningar som saltades, kryddades och smältes i ugnen i den långpanna som pannkakan sedan skulle gräddas i. Medan blodpannkakan gräddades skars fläsk i skivor och knaperstektes på spisen. När pannkakan var klar skars den i tärningar, som stektes knapriga i fläskflottet. Detta åts sedan med det stekta fläsket och lingonsylt.

Låter det gott? Nja, jag tror inte att vi vill ha så mastig mat i dag. Jag har aldrig ätit den här rätten utan det är min moster Ada som beskrivit den för mig och hon sa att den var uppskattad, på den tiden.


En efterätt som min mormor brukade göra på juldagsmiddagen var följande:

Änglamat

Hon vispade grädde, sedan smulade hon ner i grädden av sina julkakor. Rörde om försiktigt och rörde också ner en sylt, som jag minns var det hallonsylt. Det här tyckte jag var gott, men har inte ätit det sedan dess.


Ingen jul utan den godaste av alla maträtter, som verkligen hör julen till! Gissa vad det är? Jo lutfisk!
Förr lutade man alltid den torkade fisken själv, det gjorde även jag medan barnen bodde hemma. Nu köper jag den färdiglutad. Den blir också god, om man vattendrar den tillräckligt länge, ca ett dygn. Då är den fast och fin och filéerna skivar sig när den är färdigkokt, i ugn med folie över. Såsen är viktig, en noggrant smaksatt vitsås, gjord på standardmjölk, gärna med ett uns grädde i. Den ska smaksättas med salt, socker och en smörklick, samt kokas i ca tio minuter. Sockret i såsen ska anas, men inte ta överhanden. Anrättningen ätes med mandelpotatis som man mosar såsen i, (så gjordes förr och så gör jag fortfarande) lutfisk, skirat smör och färsk kryddpeppar, ganska rikligt.


Detta är mums och hör sen! Jag fattar inte folk som inte gillar lutfisk. Jag tror att dessa har ätit dåligt vattenlagd fisk, som då är som skum och smakar intet! Prova att göra den enligt ovanstående du som säger dig inte tycka om.

En maträtt som min mor brukade göra under slåttanna kommer här:

Sommarsoppa 4 -6 port
1/2 liter vatten
katrinplommon efter tycke ocg smak
1 dl grötris
2 bitar kanel
ca 1 dl sirap
potatismjöl utrört i vatten
Blanda vatten, risgryn, plommon, kanel och sirap i en ganska rymlig kastrull. Koka uppoch sjud sedan under lock tills risgrynen kokats mjuka och mosiga, omkring 1/2 timme. Avred med lite potatismjöl utrört i vatten, koka sedan upp soppan igen. Låt svalna.

Den här soppan åt vi under slåttern. Då behövdes även en efterrätt till vardagsmiddagen,eftersom slåttesarbetet var tungt och slitsamt på den tiden. Ibland kunde vi äta den på kvällen med en smörgås till, i stället för kvällsgröten. Den här rätten hade ju naturligtvis min mamma "ärvt" från mormor. Säkert gjordes den här soppan även i andra gårdar, kanske även i andra byar. Hör av dig om du känner till den eller andra rätter från förr.


Före jul fick jag en förfrågan per E- post, om jag kände till en gammal maträtt som kallades "Stekelsa". Den rätten hade jag aldrig hört talas om, men jag frågade Agnes Isaksson, som bott i "Munsberge", Ormsjö och är en del år över 80. Hon sa att så här gjorde man, utifrån hennes minne av anrättningen:

Man stekte fläsk, antagligen i tätningar. Sedan skalade man kokt kall potatis, skar den i skivor eller tärningar och stekte knaprigt i fläskflottet, som naturligtvis saltades och kryddades väl, liksom fläsket. Jag skulle tro att kryddan i det här fallet var vitpeppar, som väl var den vanligaste kryddan på den tiden. Sedan hällde man det stekta fläsket tillsammans med potatisen i en eldfast form och hällde över fet äkta komjölk. Detta ställde man in i den heta vedspisugnen och gratinerade. (Jag tror knappast att de använde ordet gratinera på den tiden) Anrättningen var klar att äta när den puttrat i ugnen och fått färg.

Ove!!! Känner du igen detta, hör av dig i så fall?

Glödstekt "abbarn" (Abborre)
Fisken som man i det fallet skulle tillaga så småningom, skulle fiskas före midsommar. Den skulle saltas in i träkaggar, som förvarades i stenkällaren som var perfekt sval.
Den skulle saltas så att den blev röd i köttet och lite lätt jäst. Som jag minns den fisk som mormor saltade, så luktade den ytterst lite av jäsproceduren, inte alls som surströmming. Men den var rödaktig och lite som genomskinlig i köttet. Och jättegod!
Kvällen före skulle den läggas i iskallt vatten, för att den skulle vara lagom salt när den skulle tillagas morron efteråt.Den lades på ett stränggaller och halstrades hastigt på en glödbädd i vedspisen. Ute på slåttern, i "rarninga", där eldades i "bustán" tills det fanns en dallrande glödbädd. Där kunde man lägga på flera galler samtidigt. Fisken blev svart, men det skrapades bort när man åt den. Den här rätten var ljuvligt god, med mandelpotatis och knaprigt tunnbröd. Mycket godare än surströmming.

Kring den här maträtten har jag många härliga barndomsminnen. Det började med att jag blev väckt tidigt på morgonen, vid sextiden. Sömndrucken sprang jag jämsides med mormor och morfar ner till sjön och kröp upp i "bakstammen", bakom mormor. Morfar satte sig vid årorna och rodde ut med långa, lugna årtag. De sa inte mycket, utan satt och såg ut över sjön, mest i tystnad. Efter en stund kurade jag ihop mig och somnade, till vattnets kluckande under den nytjärade båten och morfars långa årtag. Jag vaknade oftast när de var framme vid näten och de började vittjandet. Det var väldigt spännande när mormor drog upp näten och eftersom tog av fiskarna, och släppte tillbaka nätet igen. Att se hur fiskarna blänkte i solen, allt eftersom de kom upp mot ytan. Och jag minns bara solsken från de här utflykterna! Antagligen fick jag stanna hemma när det regnade. Ljuvliga barnaminnen som jag önskade att alla barn fick uppleva. En absolut fördel var, att upplevelsen var i lugn och harmoni, utan båtmotor, som störde friden. Det finns många fler minnen kring min barndoms fisketurer, men dom behåller jag i mitt inre eller berättar för mina barnbarn.

Besöksräknare Startsidan

Du är besökare nr 9519741sedan sidan startade